Han- minnen och flashbacks som förföljer mig och plågar mig varje sömnlös natt...
OM A/Han:
Jag hatar verkligen att klaga, om det nu är det jag gör. Men jag jagas fortfarande av svåra flashbacks, både från ”första” omgången svår PTSD som jag fick av alla övergrepp från vården. Och från ”andra” omgången PTSD som jag fick från Adams alla övergrepp.
I natt har varit helt kaos. Jag har inte sovit ens en minut i natt igen, jag blir snart galen av denna sömnbrist. Det är inte klokt att jag ens kan ”fungera” på så vis att jag kan prata, läsa och skriva detta meddelande trots all denna sömnbrist.
Och jag har haft såå många och hemska flashbacks.
För ryggen- diskbråcken mm- och höfterna var det bäst att ligga på rygg. Men så fort jag la mig på rygg så blev jag helt attackerad av minnesbilder och flashbacks, som filmer som spelades om och om i mitt huvud.
Jag riktigt kände hur han (Adam, men jag mår väldigt dåligt av att skriva/tänka på/höra/läsa hans namn, så jag skriver han) stod gränsle över mig, över mina bröst.
Och jag kände i natt hur mina kinder brände av smärta från när han gav mig örfilar, tror jag det heter, slag med öppen hand, på kinderna. En i taget. Medan han lutade sig över mig och sa ”öppna munnen och sug så slutar jag”.
Men jag vägrade öppna munnen och jag kom på mig själv med att bita ihop käkarna jättehårt i natt.
När kinderna och hela ansiktet brände jättemycket blev jag rädd att jag skulle få stora blåmärken (EDS:en gör ju att jag har lätt att få stora, fula blåmärken) och det ville jag ju inte. Vad skulle mamma, pappa och Lina säga/tro då?!
Det räckte att jag hade blåmärken på armarna och handlederna efter att han hållit fast mig varje gång vi träffades. Jag minns att jag ljög och sa att Tjorven och Trisse, som var valp då i början, hade busat och bitit mig i armarna. Vilket oxå var sant! Men det lämnade inga blåmärken.
Så jag var tvungen att öppna munnen. Och inte bara den gången. Säkert hundra gånger på drygt ett år. Varje gång vi träffades, på ett eller annat sätt.
Jag får så ont i magen av bara tanken. Jag blir fysiskt illamående och vill spy. Måste tugga tuggummi eller något direkt när de flashbacksen kommer för annars är jag rädd att jag ska få en smak-Flashback och då dör jag på fläcken tror jag.
Och hela natten har jag hört hans ord till mig, som en radio i huvudet.
All skit han sa till mig.
Att det var min skyldighet som flickvän att ge honom sex. För utan sex så mådde han dåligt och det var mitt fel isf.
”Jag behöver inte hålla fast dig eller säga åt dig vad du ska göra om du bara gör det själv, direkt från första början. Det är ju du som bråkar nu.”
Om han tog tag i min nacke och tryckte ner mig mot honom så sa jag alltid att han inte fick dra i min nacke för jag har ont, vilket han mycket väl visste. Han visste om mina sjukdomar även om han inte brydde sig om vad de innebar.
”Men jag behöver inte trycka på din nacke om du bara gör det själv. Jag lovar att det blir skönt för dig med. Var inte dum mot mig nu. Jag är ju inte dum mot dig. Jag ser ju till att du njuter. Då får ju du göra samma sak för mig”.
Han fick mig att känna mig som ett olydigt litet barn. Och jag dividerade hela tiden med mig själv vilket som var sämst. Att ”bara” göra det han sa eller riskera slag eller något värre.
Han var så kall mot mig och ville aldrig kramas eller pussas förutom när han ville ha sex.
Så varje gång han närmade sig mig så visste jag vad han ville och det fick mig att frysa till is.
En dag när vi träffades så hade jag opererats för tre dagar sedan. Jag orkade inte träffas men han mer eller mindre tvingade mig. Och han bröt ner mig så mycket psykiskt att jag inte kände att jag hade något annat val.
Vi var ett par och då träffas man. Punkt slut.
Inland kan jag tänka på hur mycket sämre jag blev i ME:n pga honom och det han utsatte mig för! Och fibron.
Jag sa till honom ca hundra gånger att jag inte kan ha sex för jag är nyopererad och han får inte ta på mitt vänstra bröst för där är stygn som kan gå upp (EDS gör dessutom att stygnen kan lossna lättare).
Han lovade.
Men sen när vi tittade på film och han började pussa mig (vilket han enbart gjorde innan sex) så påminde jag honom igen om det jag sagt.
Då gick han från att vara ”normal” till en psykopat (eller vad han nu är?!).
Han bytte personlighet.
Och han var politiker så han var grym på att argumentera och debattera.
Något jag hatade hos honom för han var verkligen som en slemmig politiker som slingrar sig i allt han sa.
Han anklagade mig för att vara en dålig flickvän som nekade honom sex och att jag fick honom att må psykiskt väldigt dåligt och ju längre jag tjötade emot desto jobbigare blev det. Och sa han ”om vi hade haft sex direkt när jag sa det så hade det vart klart nu. Tänk lite smartare.”
Och rätt vad det är så drar han av mina och sina kläder och jag försöker som vanligt skyla mig med armarna för jag tycker jag har så fula bröst med ärr på och över hjärtat och jag har ärr på hela magen efter alla operationer mm.
Men som vanligt flängde han loss mina armar och synade mig upp och ner och jag kände mig som världens fulaste människa (mer än vanligt) och jag kände mig så ägd.
Jag var stel som en pinne när han drog ner mig i sängen.
Enda sedan jag träffade honom har jag HATAT det faktum att jag som kvinna är fysiskt svagare. Jag har såklart alltid vetat att jag som kvinna är svagare än en man, men det är inget som stört mig förrän då.
Jag ville slå honom och rivas och bitas och slåss. Men jag vågade inte. Jag var rädd att han skulle ge mig ett knytnävslag i ansiktet. Vilket jag var typ ”tacksam” att han aldrig gjort. Jag hatar verkligen att jag är 164 och väger 60 kg och är en svag liten kvinna! Jag vill vara stark som en man så jag kan försvara mig mot en man!
Han tvingade mig till allt det han brukade även den gången och mitt i samlaget så tar han jättehårt om mitt bröst och klämmer och jag bara känner en knivskarp smärta och fick typ panik.
Det bara ekade i mitt huvud ”stygnen gick upp, stygnen gick upp”.
Jag började gråta och sa att han måste sluta för stygnen har gått upp. Han lyssnade inte och han tittade inte på mig.
Jag sa hans namn flera gånger. Då la han en hand över min mun och tog den andra om min hals.
När han var klar gick jag ut på toan och lyfte på förbanden. Mycket riktigt. Såret hade gått upp och det var blodigt och gojsigt och jag fick ännu mer panik.
Jag ringde mamma på toan och när jag hörde hennes fina röst ville jag bara berätta precis ALLT som hänt och allt som jag gick och bar på. Men jag kunde inte.
Så jag ljög och sa att det blött igenom förbandet och jag grät och grät och mamma sa att det är ingen fara. Sätt över ett nytt förband som du tog med dig.
Så det gjorde jag. Och sen gjorde jag allt för att förtränga att stygnen gått upp. Och jag lät inte mamma kolla under förbandet heller.
Efter två veckor började det lukta och det var massa var och då lyfte vi.
Då var det kraftigt infekterat och nekros i väldigt mycket vävnad.
Jag hade fått feber och vi åkte till jourcentralen för det var kvällen och de skickade oss akut till plastiken på Sahlgrenska.
Och den natten opererades jag akut för att skära bort all död vävnad och rensa i infektionen och sy ihop igen.
Alla köpte att det var pga EDS:en som såret gått upp. Och jag försökte intala mig själv det också. Det var EDS:ens fel att såret gick upp. Ingen annans.
Vi var tillsammans ganska exakt ett år och under det året gav han mig en enda komplimang. Att jag hade fint hår. Och en gång sa han att jag var smal, typ som om jag skulle säga tack för det.
Jag sov bara hos honom två nätter under hela året trots att jag var där 2-3 ggr i veckan. Han var hos mig 2-3 ggr i veckan och han ville oftast sova hos mig men jag försökte komma på alla möjliga olika orsaker till varför det inte gick. Så han åkte hem till sig sent.
Och jag åkte hem till mig vid 3 på natten när han äntligen släppte iväg mig, sur och arg för att jag inte sov över så vi kunde mysa och ha morgonsex.
När jag kom hem vid tre-fyra på morgonen tog jag ut Trisse så han fick kissa, jag orkade bara gå några få meter också på den tiden. Sedan innan vi gick och la oss, Trisse och jag, drack jag ca två glas vodka (fulla dricksglas som rymmer två dl) som jag gömde i min garderob, tog OxyNorm som jag missbrukade alt bensodiazepiner som jag oxå missbrukade då för att stå ut och för att kunna somna.
Något som var värre än när han tvingade mig suga av honom eller när han tvingade mig till samlag och som var värre än när han slog mig i ansiktet eller höll fast mig så jag fick blåmärken osv osv var när han tvingade mig att ligga still medan han utförde oralsex på mig.
Jag kan inte säga och knappt ens skriva ”bli slickad” som man kanske säger i mer vardagligt tal för jag tycker det låter så brutalt och hemskt och det ger mig ångest och flashbacks, bara orden i sig.
Och f-ordet, fi**a- ordet får jag riktig ångest av för det var det ordet han också använde.
Jag mår dåligt av både de orden.
Från och med första gången jag märkte att det var det han ville göra (var tredje gången vi hade sex/tredje tillfället vi träffades) så knep jag ihop benen och satte mig upp och sa ”NEJ, jag vill inte” tydligt. Han putte ner mig på rygg och försökte sära på mina ben med händerna och lyckades såklart- återigen hatade jag att han som man var såå mycket starkare än mig.
När han sänkte huvudet igen satte jag mig blixtsnabbt upp igen och puttade bort hans axlar och sa nej högre och mer bestämt, trots att jag var rädd att han skulle slå mig eller så.
Han bara tittade oförstående på mig som att det var helt orimligt att jag sa nej till något sånt.
Och så puttade han ner mig i sängen igen. Hårt. Och gjorde ett nytt försök men jag fick panik, jag kunde inte tänka mig något värre eller något mer förnedrande än att ha hans tunga där (något av det mest intima man kan göra i mitt tycke) så jag började sprattla med benen och försökte skaka av mig honom.
Då blev han arg och reste sig från sängen och gick till huvudändan och bokstavligen slängde ner mig i sängen. Sen satte han sig gränsle över mitt bröst och innan jag hann tänka så gav han mig en hård örfil på ena sidan av ansiktet. Det ”tjongade” i hela huvudet och sved i huden och jag började gråta av både chocken och rädslan och allt annat.
Jag hann inte ens bita ihop käkarna innan han var inne i min mun och jag försökte putta bort honom hans kropp med händerna på hans mage men han flyttade sig inte en millimeter trots att jag tog i.
Så han tog mina händer och la under hans knän som han stod med i sängen. Det gjorde ont. Och med händerna fastlåsta kände jag ännu mer blottad och försvarslös.
Innan när jag blivit tvingad att suga av honom hade han bara rört sig in och ut ”vanligt”.
OBS! Jag spyr snart nu när jag skriver detta och jag har så ont i magen och hela jag är spänd som en fjäder och jag hatar mig själv, honom, alla män (nästan) och jag vill krypa ur mitt skinn för jag mår så äckligt dåligt nu men det måste komma ut. Det är terapi i sig. Jag är dock ledsen att du läser detta äckliga. Jag förstår om du vill spy du med. Jag är tacksam att du biter ihop och läser det jag skrivit. För min skull. För att jag behöver dig och ditt stöd i detta svåra. Tack.
Men tillbaka till berättelsen.
Som jag sa så hade han mer tagit det lugnt eller rört sig mer vanligt tidigare. Ut och in och ut och in ur min mun men nu var han uppenbart arg efter att jag ”krånglat” och nekat honom oralsex på mig så han ville väl straffa mig. Antagligen gjorde det honom kåt dessutom för det var uppenbart att han njöt som aldrig förr när han behandlade min mun som min slida och började röra sig jättehäftigt ut och in.
Och han kom längre in, djupare in i munnen för varje gång, och plötsligt kände jag hur han inte längre ”stötte i” svalget varje gång utan han kom liksom ”förbi” svalget ner i halsen samtidigt som jag försökte ta ett andetag och det kunde jag inte.
Det var stop typ. Som att han blockerade struphuvudet.
Det gav mig panik och tårarna fortsatte att rinna.
Jag fick däremot inga kräkreflexer (men jag ville ju spy ändå) och det beror nog på att jag spydde upp maten flera år i tonåren så mina kräkreflexer är nästan borta.
I vad som kändes som en evighet fortsätter detta och snart hade jag full panikångest för att jag inte kunde andas när jag ville eller behövde. Tills slut kom han i min mun. Eller mer i svalget för jag svalde inget från munnen men smaken och hela känslan gjorde att jag fick kväljningar då.
Jag trodde det var över för denna gång. Men nej nej. Återigen innan jag fick en chans att reagera eller tänka så klev han av mig gick runt sängen och till fotändan och så slet han isär mina ben och jag satte mig blixtsnabbt igen.
Jag visste vad han tänkte och jag ville verkligen, verkligen INTE.
Han tittade på mig sådär varnade och tryckte ner mig i sängen igen och sa ”nu ligger du still. Rör du dig minsta åker du på stryk och samma behandling som alldeles nyss. Fast du kanske tyckte det var skönt att bli munknullad”
Första gången jag ens hörde det uttrycket.
”Så nu har jag njutit och nu är det din tur. Du vet jag vill ju få dig att njuta du med. Så ligg still nu”.
Och jag låg still. Och var med om det som jag hittills tyckte var värst. T o m värre än att inte kunna andas.
Och efter det så gjorde han det (oralsex på mig) varje gång vi hade sex sen. Typ som för att plåga mig extra mycket.
Jag började t o m föreslå att han kunde ”munknulla” mig om jag slapp det andra. Men nej. Och när han inte såg munknulla (hatar det ordet med!!!) som ett straff längre för att få mig att ligga still vid oralsex i fortsättningen så började han ta tiden på hur länge han gjorde det på mig. Och minsta jag rörde mig så började tiden om.
Jag stängde av kroppen så mycket som möjligt. Men det är samtidigt svårt när någon är ”i” en för det känns hela tiden så man blir påmind hela tiden ändå.
Detta är hemskt och äckligt och allt möjligt- jag vet- och jag har aldrig sagt det till någon annan än till dig- men när någon av hundarna dricker vatten håller jag för öronen för det där ljudet påminner mig om då när han gjorde det på mig.
Och jag dör hellre en mycket plågsam död än att bli påmind om det. Det sitter mycket djupt rotat i mig.
0 kommentar(er)
